TPB Erkännandet

Allt nedanför är saxat ur Flashback Forum. Allt text är orörd, förutom överdrivet mycket rad byten.

Postat under användaren Hellecaster, 2007-05-12 20:11.

Det var senare postat i samma tråd av Hellecaster som sade att någon hade hackat sig in på hans konto och postat detta.  Detta är bekräftat av anakata (en av grundarna till TPB) 2007-05-14 16:55.

---

Klargörande: AUH inte bakom hacket mot TPB
Fick en injection mot TPB skickad till mig.
Ganska snabbt visade det sig att alla användarnamn och lösenords-hashar kunde dumpas.
Detta gjordes (givetvis).Eftersom hacket mest gjordes för att påvisa felet så rensades alla lösenord från den nedladdade informationen.
Rykten hade gjort gällande att AUH och personerna bakom The Pirate Bay var samma personer (vilket vi nu vet inte stämmer).
Som ”en kul grej” laddades därför användarnamnen (ej lösenordshashar) upp på TPB-trackern under AUH:s namn.Detta var inte så smart.
Personerna bakom TPB tog inte saken så hårt. De gillade att säkerhetsbristen uppmärksammats och att inga lösenord kom ut.
Tyvärr visade det sig att AUH inte hade något med TPB att göra, och att AUH redan hade fått utstå mycket dålig publicitet.Jag vill med denna post bekräfta att AUH inte har någonting med varken TPB eller hacket mot TPB att göra.
Vi ångrar givetvis att AUH felaktligen drogs in i detta och hoppas att alla missförstånd retts ut.Vi hyser inget agg mot vare sig AUH eller TPB och tycker att båda dessa grupper har skött situationen väl.

Mer information följer nedan.

/ ”Erik Einarsson” på Polisen

Fortsättning
Nu sitter jag här och ska skriva. Jag har tänkt berätta vad som hänt mig de senaste dagarna, och hur jag mått. Jag kommer i princip rakt av från ett samtal med någon som företrädde AUH. Som ni kanske förstått, så var det inte AUH som hackade The Pirate Bay, utan tre jävla dumhuvuden, och jag är en av dom.

Man kan fråga sig varför man gör en sådan sak. Ur mitt perspektiv var jag en tredje part, medan de två andra stod för hackningen, men icke desto mindre var jag involverad, och om jag var i deras sits skulle jag gjort precis lika mycket som dom. Att kunna dumpa The Pirate Bays användardatabas är något inte alla unnas här i livet. När det kommer så plötsligt, så är det överumplande. Att kopiera lite information har ingen kommit till skada av så som jag ser det. Jag förstår att många människor blir oroade när deras hashade lösenord blir överkomna, men jag vet själv att jag inte kommer göra något med dom. Man tänker över, ska man berätta det här för TPB? Erfarenheten säger att man inte får så mycket som ett tack för när man berättar sådant. Man får oftast bara ett negativt bemötande, och kanske en polisanmälning på sig, bara för att man har varit och pillat. Instinktivt tänker man på att utnyttja säkerhetshålet, för man vet att ingen skada sker. Ingen människa skadas, ingen hårdvara går sönder, det enda är kanske att TPB får pyttelite mer trafik under en viss tid. Man tycker det är kul. Jag är pirat, och har ingenting emot TPB som helhet, de gör mycket och vågar mycket. De är en av de största ikonerna inom piratvärlden. Men såhär långt var det inte så mycket att tänka på, såhär långt hade vi inte gjort något så extremt korkat som det som skall komma.

Vi i gruppen tänkte över TPB’s policy angående torrents, och att de inte tar bort någon torrent om beskrivningen inte stämmer. Vi tyckte det här skulle vara ett roligt experiment att sätta deras policy på prov, helt på skoj med lite glimten i ögat i princip. Vi funderade på vilket namn vi skulle posta det under, här, kläcks den totalt dåliga idén. Först betänktes en parodi på AUH, vi bollade några olika idéer. Men sen kom vi in på spåret att det skulle vara kul att faktiskt posta det som AUH. Här är det merdelen som tror att det är för att få publicitet, men ärligt talat tror jag själv att det skulle bli lika mycket ramaskri, oavsett om det var AUH, eller BUH, eller CUH som låg bakom det. Anledningen till att vi körde på AUH-linjen var på grund av den allmäna misstanke som finns att killarna bakom TPB faktiskt är AUH, något som jag fått dementerat av en företrädare för (eller medlem av, vilket vet jag inte) AUH. Humorn i det hela skulle ligga i att TPB själva inte kan påstå att det inte var AUH, för de kan inte rent ut säga att det inte var det, för att de själva skulle vara AUH. Vi tänkte, att det skulle vara något som skulle sprida humor. Det var inte vår mening att orsaka sattyg, då kunde vi lika gärna postat alla hashar tillsammans med den infon som vi släppte, men vi valde att inte göra det, på grund av att alla medlemmar då skulle bli utsatta.

Felet i allt det här, var att vi naivt antog att AUH bara kanske bestog av killarna bakom TPB. Ni anar inte hur fel man kan ha. Man kan ha, så jävla fel, så det inte är sant. Ett litet ögonblick känns det som humor, i det andra, när man faktiskt kommer för sig att tänka efter, är det så jävla urbota dumt så det inte finns. Vi tänkte oss inte alls för att TPB redan har lite extra problem med lagen i och med kommande åtalet, vi tänkte oss inte för de dåliga saker som redan hänt TPB, som till exempel raiden.

Så, det blev till att posta det hela i AUH’s namn, och vi såg fram emot lite kommande humor. Det blev det faktiskt, från http://www.idg.se/2.1085/1.107609:

“Han vill inte uppge vilka som identifierats eller vad som nu ska ske. Men han förnekar att informationen kommer från Arga unga hackare.

– Det vore dumt att säga varför vi vet det.”

Det vore dumt att säga varför vi vet det. Just sådant här var vad vi hade sett fram emot. Vad vi inte hade sett fram emot, var att få reda på att vi blivit spårade. TPB berättade i sin blogg, att de visste vilka det var. Här börjar skräcken. Åtal, inte åtal? Hur mycket vet dom? Ett rent helvete. Jag har svårt att presentera det i ord. Mitt liv har varit bra för det mesta, jag har bra framtidsutsikter, jag har inte hållt på med mycket dumma saker i mitt liv alls. Mitt liv ska precis ta fart, och jag är delaktig i något såhär dumt. Men, det hela lättades lite efter ett tag, då vi kom i kontakt med någon från TPB. eller i alla fall någon som ska ha representerat TPB från vad vi har förstått, och de tyckte förstås vi var lite dumma, om inte jävligt dumma, men de informerade oss ändå om att det var lugnt gällande TPB.

Vid det här laget har dock en av oss fått ett telefonsamtal där han ombeds infinna sig på polisstationen för ett förhör, där han ska fråga efter en person med ett visst namn. När han väl infinner sig, visar det sig att personen inte finns, och att han blivit ditlurad. Det är nu jag inser att det inte var så mycket lek. TPB såg inte på det med humor, och det är som någon som drar ett skämt och hela publiken tystnar, och någon hostar lite. Men det är ändå inte en fullgod jämförelse. Det är inte ens skämt man sätter på spel, eller sin ära, utan det är ens liv, ens framtid. Om publiken inte tycker om det, blir det lejongropen. Det kan nog mer jämföras med gladiatorerna som stred på arenor förr.

Telefonsamtalet följdes dock inte upp med något mer, och kontakten hade tagits, så ett lugn spred sig mellan oss. Men sen kommer den detaljen om AUH. Vi hade så jävla fel. Samtalet som IDG fick var ganska oroande. Påpekandet om hämnd, lät inte alls bra, och att våra personuppgifter skulle publiceras, lät ännu sämre. När natten sen kom, var jag trött, enormt trött, men jag fick ingen ro. Jag började tänka. TPB var inte AUH. Vilka, i helvete är AUH? Vad gör dom, vad tänker dom? Jag hade ingen aning. Skojar dom, är dom på riktigt? Så himla mycket tankar. Jag kunde inte sova, jag skakade, mina händer skakade, jag var nära på att spy bara jag tänkte på vad jag hade gjort. Jag hade förmodligen sabbat mitt liv. Jag gick upp, jag vankade av och an. Jag hämtade en hink ifall att kräkningarna skulle komma för nära. Jag fick i mig lite vatten, min mage var inte mottaglig alls. Det kändes, som att någon hade en pistol mot mitt huvud, någon står där, och ska avgöra om jag ska dö, eller inte. Ska mitt liv få fortsätta, skonad, eller död? Oförmågan att få tag på någon, prata med dom drev mig nästan till vansinne. Solen började stiga. Man inser hur jävla dum man är. Varför man inte tänka rationellt. Bara… Bara backade en sekund? En liten stund. Bara för att se över det hela. Ett litet snedsteg, så har hela ens liv raserats, det är precis likadant som det hände för AUH’s rykte. De har fått så jävla mycket skit, bara för att vi gjorde ett dumt val. Ett riktigt dumt sådant. Jag vankar av och an. Läser lite serier för att rensa tankarna. Till slut somnar jag trots allt, efter flera timmars oro, men varje gång jag vaknade så satte tankegångarna igång igen. Det är dom vanliga frågorna man ställer sig “Varför?”, om man ändå kunde backa i tiden. Min framtid som arbetande inom IT, mitt enda och största intresse här i livet kan vara helt förstört. Vad kommer hända med mina anhöriga, på hur många olika sätt kan dom förstöra mitt liv och alla omkring mig? Självmordstankar dök upp lite då och då, men dom slog jag snabbt bort, jag älskar mitt liv, mer än något annat i världen, självmord, var inte en lösning.

Jag studerade tråden på Flashback, och allt som skrevs om det. Jag började tänka, om man ändå hade berättat för TPB om hålet, om man ändå inte hade uppgett sig för att vara AUH. VARFÖR? DET ÄR OTROLIGT KORKAT. Jag tänkte, att nu lägger jag ner allt sånthär. Inget mer. Det finns mycket annat som intresserar mig, som inte utsätter mig för sådana här risker. Jag tänkte att, såfort det här blåst över, ska jag släppa det. Mycket som man tänker efter att ha spenderat en natt med en pistol mot huvudet.

Men efter ett tag inbillade jag mig att det var över, att det var lugnt, att vi var inga som AUH behövde bry sig om. Det hade inte hänt de andra något mer. Jag började faktiskt bli hungrig, jag skakade inte längre. Men så visar det sig, att någon ringt hem till mig… Jag tänkte, de kanske tänkte köra polisstoryn igen. Att de bara vill skrämmas, så jag ska lära mig. Jag hade lärt mig mer än jag kunde tänkt mig. Inte alls hade jag förutsett det här… Men jag har ju ingen aning om vad de vill egentligen. Magen viker sig, jag klarar inte att äta utan att maten vill arbeta sig upp igen. Jag är, så jävla rädd, och har aldrig varit räddare i mitt liv. Under hela tiden, har jag ALDRIG varit på ett sämre ställe, någonsin. Jag kan knappt så, jag blir helt svag i benen. Jag tänker att, hoppas de ringer igen, så jag kan få prata med dom, få veta vad dom vill, få det överstökat. En bit senare på dagen, får jag samtal på min mobil… Jag svarar. Privat nummer, såklart. Personen i fråga säger sig företräda AUH, om jag minns rätt, skräckslagnare stund får man leta efter.

Nu tänker alla säkert att det är jättetufft. Jag har faktiskt pratat i mobilen med någon från AUH. Det var vad jag tänkte om personen som fått samtalet på IDG. Men nej, när man har något otalt med dom som jag har, så är det inte kul. Det är inte tufft. Det är ett helvete. Jag beskrev det, som jag tyckte var ganska träffande, som att stå öga mot öga med en dödsängel. Han håller mitt liv i sina händer. Om jag hade honom framför mig, hade jag gått ner, utan tvekan. Det jag hade gjort, var så fel, och jag blev informerad om vad hämnden utgjordes av. Ingen kul hämnd alls. Vem vet om det ens var det enda? Det kanske bara var början. Så mycket vatten över huvudet jag hade tagit mig. Vi pratar en del, och jag vill bara hålla kommunikationen igång, jag vill veta vad som händer. Man är så jävla rädd. Så förbannat rädd, om ens liv ska få fortsätta, eller inte. Jag ser det inte som att jag får fortsätta mitt liv, det känns snarare som att jag får det. Att dom ger mig det. Som en ofödd människa, som faktiskt hoppas och tror att han har chansen att påverka, om han ska få födas eller ej. Ska jag få komma till världen, eller förpassas till ingenting. Jag vill inte dö. Jag vill få födas, jag vill få leva. De är så mycket högre än vad man någonsin kan ha tänkt sig. Det går inte att förklara. En timme, satt jag och pratade. Det kändes som, minuter, en kort flyktig stund. Den som bestämmer över ens liv, sveper förbi, och försvinner lika snabbt.

Just nu, ångrar jag mig bara så jävla mycket. Jag bad om att få undslippa deras hämnd, vilket jag fick reda på i alla fall skulle bestå av att mina personuppgifter (och vem vet vad mer) skulle publiceras på över ett hundratals ställen över hela Internet, och koppla det till vad vi gjort. Jag förstår ju, hur mycket vi har förstört deras rykte. Dock förstod de flesta som faktiskt visste någonting om AUH, att det inte var dom, såklart, men det är många som trodde att det var det. Och jag är mer än villig att hjälpa AUH att återupprätta sitt rykte, på så många sätt jag kan. Det här, är det sättet jag föreslog, och om jag har tur, så ska de överväga hur de behandlar den här situationen.

Visst, man kan alltid tro att det är vemsomhelst som skrivit det här. Men jag tror man måste vara en toppenförfattare för att lyckas fånga det här. Mitt hjärta slår hur snabbt somhelst. Det är som jag springer ett maraton, det värsta är att de andra i gruppen inte känner för att skriva någonting. Det kommer förmodligen bli dom, som drar mig ner med sig. Jag har sagt till dom att skriva, varit på dom hur mycket somhelst. Jag tänkte på att jag skulle åka hem till dom, och se till att få dom att skriva, på ett eller annat sätt, men jag tyckte det var viktigare att jag fick något skrivet alls.

Jag vill ge detta så mycket publicitet som möjligt, jag vill att alla ska få reda på att det inte var AUH, utan att det var mitt livs största misstag. Jag vill att alla ska sprida det här, så mycket som möjligt, posta det vart ni än kan, till vilket forum somhelst, tidningar, vadsomhelst. Prata med dina vänner. Berätta för dom, att det INTE var AUH, utan tre idioter, varav iallafall jag har lärt mig att värdera mitt liv mycket mer. Min deadline var till klockan nio. Då ska detta vara postat på Flashback, postat till IDG samt till anakata. Jag hoppas de gör vad de kan för att ge detta publicitet. Jag vill inte dö. Jag vill upprätta AUH’s rykte, och få födas, få ta del av livet. Klockan är nu åtta, och mina vänner stressar mig att avsluta. De får lägga till vad de har skrivit. Jag hoppas jag har lyckats fånga vidden av det här. Att andra även lär sig från mina misstag. För att tänka på alla de personer som fanns med som användare på TPB, så säger jag till er att jag tar bort all information ifall att den på något sätt skulle läcka ifrån mig. Jag vill inte att någon mer ska råka illa ut på grund av det här.